Små roliga fel

Det är kul med Nova hur hon (miss)uppfattar vissa ord och fraser. Här kommer några exempel.

Einsteins heter ett barnprogram som Nova kollar på. De åker omkring i ett flygplan och när de skall starta ropar de: Avfärd!
Nova ropar: Apa!

Senaste införskaffade filmen är djungelboken. I sekvensen då Mowgli kittlar björnen Baloo på magen så säger Mowgli: Ge dig baloo!
Nova säger: Ge mig en balong!

Och så här sjunger Nova små grodorna:
Små grodorna, små grodorna är lustiga att se. Hej öron, hej öron, hej svansar hava de.
Det är den artiga varianten...

Betongmuffin

Nova och jag bakade muffins idag. Vi laborerade lite med karamellfärg och fick till några rosa, en grön och så skulle pappa fixa fram en blå!!! Spana in muffinen längst upp till höger. Alltså den lilla betongklumpen som ligger där. Den som skulle bli blå blev grå. Så om man är sugen på en betongmuffin är det bara att komma och hälsa på...

Det värsta man kan säga som 3-åring

När vi skall gå hem från dagis idag så börjar Nova och hennes dagispolare Ida att gnabbas med varandra. Det hör inte till ovanligheten att de kivas med varandra sak väl sägas. Men i alla fall. Det hela slutar med att båda grinar och att Nova skriker till Ida:

"DU ÄR DUM, DU FÅR INTE KOMMA PÅ MITT KALAS"

Detta är nog det värsta man kan komma på när man är tre år.
Tur är väl att tre minuter senare är de kompisar igen.

Fågelmatning

Jag byggde en fågelmatningstjofräs som Nova fick hjälpa till att måla. Jag lade ju så klart till den sista touchen med målningen. Men fåglarna vågar sig inte ens i närheten av den...jag förstår ingenting. De är som vettskrämda och flyger bara förbi som galningar trots att den är fulladdad med prima solrosfrön...

Allt blev pannkaka

Nova ville ha pannkaka efter dagis och det tyckte jag lät som en bra idé. Jag ställde mig glad i hågen vid spisen och började att svinga min visp. Smeten blir klar i ett jehu. (Hmm, mycket konstga uttryck nu...)
Sen börjar allt när första pannkakan skall gräddas. Jack kommer in i köket, klättrar snabbt upp på kökspallen och trillar ungefär lika fort ner igen med huvudet rakt i klinkergolvet. BUHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ låter det i hans mun då. Precis efter att detta händer lyckas Nova på något märkligt sätt slå sig på en My Little Pony-häst. BUHUHUHUUUU MAMMAAAAAAAAAAAAA låter det då samtidigt ur hennes mun. Stänger av spisen springer in i badrummet med Jack för att kolla läget. Bedömer att hans skrik är mer befogat med tanke vad de slagit sig på för sätt. Nova fortsätter böla ute i köket medans jag baddar Jack med en blöt handduk. Jack slutar grina efter ett tag men Nova fortsätter då hon även lyckats slå sig på ett plasttennisrack. Hon skyller givetvis på hästen och racketen, att det är deras fel och att vi måste slänga hästen. Men även där ordnar det upp sig då pannkakorna börjar ta form.

Här fortsätter strulet. Första pannkakan får ett stort hål i mitten när jag försöker vända den. Andra pannkakan bildar en hög i pannan vid vändningen men jag lyckas rädda halva. Tredje pannkakan råkar ut för klistereffekten och suger sig fast i pannan vid vändningen men kan repareras med lite mera smet. Fjärde pannkakan blir aldrig av för pappan har blivit galen och utsett sig själv världens sämsta pannkaksstekare.

Tur att Nova nöjde sig med två och en halv pannkaka för smeten åkte in i kylen.

Puuh...

Maskerad

Imorgon är det maskerad på dagis. Jag frågade Nova vad hon ville vara. Jag förväntade mig ett svar som skulle låta Pippi Långstrump. Men inte då. Hon ville vara en snigel.
Så det är väl bara att gå ner i källaren och snickra ihop en snigeldräkt eller hur man nu skall göra.

Annars har jag ju ca 12 timmar på mig att övertala henne om Pippi-idén då en sådan dräkt finns ihopsnickrad och klar...

Hmmm.

Pappalunch

En av fördelarna med att vara pappaledig är att en helt vanlig lunch inte allt för sällan ser ut så här. Mmmm. Lyxhamburgare....

Ryggsäck

Nova behövde en ryggsäck att ha på dagis nu när det börjas med utflykter. Pappa tänker att nu skall hon få en fin och slitstark ryggsäck som hon kan ha ett par år. Pappa åker och köper en svart Fjällräven Kånken Mini för 299:-. Glad tänker han att det här blir ju en fin ryggsäck åt Nova.
Pappa hämtar Nova på dagis och berättar att han köpt en ryggsäck med en "röd räv" på. Nova vill inte ens gå till lekparken efter dagis utan vill direkt hem för att kolla på ryggsäcken.
Vi kommer hem och jag visar Nova den svarta Kånken-ryggsäcken.
Första kommentaren:
– Pappa, jag älskar inte svart...jag älskar rosa och lila.
– Men tycker du inte att ryggsäcken är lite OK?
– Jo
Sen vänder hon ryggen och går därifrån och börjar leka med något annat. Att ta ryggsäcken direkt på ryggen och springa runt jättestolt- reaktionen uteblev totalt.

Detta slutar med att vi åker och byter ryggsäcken, drar till leksaksaffären och köper en lila och rosa ryggsäck med gröna reflexnallar på för 60:-. Nova tycker det är en jättefin ryggsäck och det är ju trots allt det viktigaste. Hon är ju faktiskt tjej och en ryggsäck är ju en accessoar. Här finns liksom inte utrymme för misstag.

Ekonomiskt blev det hur som helst.

En spännande fundering

På väg hem från dagis ser Nova en gubbe på håll och följande konversation följer.

Nova: Pappa?
Jag: Ja, vad är det Nova?
Nova: Hur många toaletter tror du han har?
Jag: Jag vet inte.
Nova: Jag tror han har två!
Jag: OK. Det tror jag också...

Har ingen aning om vad det kom ifrån, men diskussionen slutade där.

Jack blev en apa till slut

Det som varit så bra med Jack på sistone är att man kunnat låta honom vara själv och leka en stund utan att man behövt passa honom, han har suttit så snällt och pillat med någon liten sak. Detta tex när man skall göra lunch eller något i den stilen.

Men nu är den slut på den tiden. Som en liten Aerobics-instruktör skall man upp och ner på allt. Var han än är så skall det klättras. Stolar, pallar, toaletter, bord etc.

Så nu är det full passning som gäller då grabben ännu inte lärt sig att klättra ner för saker. Passar man honom inte så tar han gärna ett kliv rätt ut i luften och hoppas på det bästa.

Jisses

Vi sitter i bilen på väg hem från affären. Sötisen sitter och tittar ut och pratar o pratar o pratar... det är så mycket surr nu så man får skavsår i öronen.
Plötsligt blir hon tyst. Så säger hon:
"jisses, det är verkligen många löv på marken nu!"
hahaha! Jag börjar skratta och hon skruvar på sig och ler lite.
Förlåt älskling men det lät ju så roligt! ...

Mindre kul var det när hon högt o tydligt beskrev en kvinna på mataffären som en "jättetjock tant!"
Aaahhhh! Hur ska man kunna förklara att man inte ska säga att andra människor är tjocka (eller smala heller för den delen...osv). Eftersom hon inte har samma referensramar som oss ligger det inget negativt i det för henne. Än.

Hjälp. Det är inte lätt, bara att fortsätta vara så pedagogisk man kan...