Tadaa!

Älskar min senaste foto-app till telefonen - jag har börjat fota mycket mer tack vare den. Här är ett urval av bilder jag tagit på barnen. Adressen om ni vill gå in och kolla på webben; http://www.tadaa.net/viched/
Där lägger jag upp bilder i stort sett varje dag. Inte bara på kottarna dock, det är lite blandade detaljbilder och vyer från stockholm och familjelivet.

Kramar från oss!

En lugn fredagkväll?

Fredagsmys hemma hos oss brukar innebära snacks, läsk och film - och förhoppningen är ju alltid att det ska softas ner lite runt 20-tiden och att trötta barn ska luta sig tillbaka i soffan och mysa/somna.
Det är visionen. Vi är inte riktigt där än va.

Hälsningar från Jack the dragon och Vampyria.

Vinter

Fredagsbild! :)

Mor o dotter.

Dagens teknikräddning

Jack tappade tand nr 5 igår. I bilen, i mörkret, jag körandes på värmdöleden.

- Mamma hjälp mig, jag tappade min taaaand!!
- Va? tappade du den nu?? (han har precis tappat två tänder och jag fattade inte att den tredje var så lös så den skulle ramla ut nu.)
-  JA! Jag måste hitta min taaaand!!
- Jag kan inte stanna här Jack, sitt bara så stilla du kan så letar vi upp den så fort vi stannar bilen. Okej?
... (tystnad) ...
- Uhhh, det känns konstigt i halsen!
- Vaddå?
- Det känns om en stor smula halkade ner i magen...
- Oj, okej, men du svalde nog tanden då.
- Men tandfén då? Hur ska hon få tandeeeeen??
- Vet du vad, vi tar en bild på gluggen och mailar den till tandfén så ser hon att tanden är tappad så kommer hon nog med ett guldmynt till dig ändå! Tror du inte?
- Jo.

Så bekvämt. Numer har alltså tandfén en mailadress. Inte klokt va praktiskt.

Gluggen

Jack visar upp en tidig 6-årsglugg... ;) 

Blåsigt

Fin tavla skapad av vår lilla konstnär. Det blåser nu. ;)

Lagbild Miniminiorer

Novas cheerleading-gäng. Miniminiorerna - Twisters.

Ett avslutat kapitel...

Idag var jag och Jack till BVC. Sista besöket hos den instansen, ytterligare ett kapitel som är avslutat i vårt liv. Känns först lite vemodigt kan jag tycka men vid närmare eftertanke... ska vi hänga där resten av livet? Näe... Gå vidare bara - lämna nostalgica bakom.

Jack visade sin bästa sida, han svarade på barnmorskans frågor lite småkaxigt (det lät så men jag tror inte att han menade det så.)
BM frågar: - Hur mår du då Jack?
Jack: - Bra, så klart.
Jack hittar en boll som han stajlar lite med medan vi pratar vidare.

- Vad tycker du är roligt att göra? frågar BM.
- Det här! säger Jack och kastar upp bollen och fångar den. Nästa kast går rakt mot BM, och hon fångar som tur var bollen innan den prickar snoken. Jack skrattar lite kraxigt och småskyldigt, hehe....

- Hur trivs du på dagis? Är det roligt?
- Ja det är roligt, så klart. (ler)

Han får testa synen, fyra bokstäver på hans skylt - O, T, V, H. Då får han välja om han kan säga bokstaven eller bara peka på den. Han kunde alla utom T. Men nu kan han den. ;)
Syntest-tavlan ser ut som hos optikern typ, fast bara med dessa fyra bokstäver i olika grader. Han sätter alla utan problem. Lite betänketid på vänster öga. Men det var tydligen normalt för åldern.

Vikt och längd. Han kraxar glatt - hehe, när han väger 21 kg och är 115 lång. BM visar vågen och längdmätaren som man ligger på som bebis och visar hans längd då han var nyfödd. Jack tar tag i trästickan och drar den men en j...a fart mot maxmåttet och den lossnar.... Oj då. Fö´låt. hehe.

Så var det sprutan. Han var nästan lite stolt inför att ta sprutan! Jag hade pratat med honom innan och talat om för honom att det är 5-årssprutan, sista sprutan man får som småbarn på BVC - sen är det minsann skolan som gäller.
Gick hur bra som helst, han valde sen en tatuering som vi placerade på motsatt arm. Inte sprutarmen för bövelen! där sitter ju sticket och plåstret!!!

I bilen på väg ut från parkeringen sen säger min lilla kloka Jack: - Mamma, nu är jag redo för skolan! och nickar övertygande.

Mmm. I hans fall kan jag nog tycka att det är skönt med förskoleklassen som ska passeras först.

Tack o hej kära BVC. För 7 år sedan var BVC-besöken en mycket stor del i vårt liv. Det var utan tvekan den viktigaste tiden man hade att passa i bebisbubblan. Varje besök var så stort, viktigt. Man kände sig omhändertagen och speciell, just mina barn var och är ju det viktigaste som hänt mig. Jag känner tacksamhet till att vi i Sverige har ett sånt väl fungerande system när det gäller barn och föräldraledighet och eftervården för både mammor och barn är mycket bra och har fungerat utmärkt för oss.

Tack Lisbeth och Catrin. Nu går vi vidare. Till skolsyster nästa gång.

Byggare Jack

I lördags började Henke med isolering av vårt förråd. Lilleman var också med. Byggarbyxan och hörselskydd på!

Han hade full koll på stegen och lördagsgodiset.