Dagens teknikräddning

Jack tappade tand nr 5 igår. I bilen, i mörkret, jag körandes på värmdöleden.

- Mamma hjälp mig, jag tappade min taaaand!!
- Va? tappade du den nu?? (han har precis tappat två tänder och jag fattade inte att den tredje var så lös så den skulle ramla ut nu.)
-  JA! Jag måste hitta min taaaand!!
- Jag kan inte stanna här Jack, sitt bara så stilla du kan så letar vi upp den så fort vi stannar bilen. Okej?
... (tystnad) ...
- Uhhh, det känns konstigt i halsen!
- Vaddå?
- Det känns om en stor smula halkade ner i magen...
- Oj, okej, men du svalde nog tanden då.
- Men tandfén då? Hur ska hon få tandeeeeen??
- Vet du vad, vi tar en bild på gluggen och mailar den till tandfén så ser hon att tanden är tappad så kommer hon nog med ett guldmynt till dig ändå! Tror du inte?
- Jo.

Så bekvämt. Numer har alltså tandfén en mailadress. Inte klokt va praktiskt.

Gluggen

Jack visar upp en tidig 6-årsglugg... ;) 

Blåsigt

Fin tavla skapad av vår lilla konstnär. Det blåser nu. ;)

Lagbild Miniminiorer

Novas cheerleading-gäng. Miniminiorerna - Twisters.

Ett avslutat kapitel...

Idag var jag och Jack till BVC. Sista besöket hos den instansen, ytterligare ett kapitel som är avslutat i vårt liv. Känns först lite vemodigt kan jag tycka men vid närmare eftertanke... ska vi hänga där resten av livet? Näe... Gå vidare bara - lämna nostalgica bakom.

Jack visade sin bästa sida, han svarade på barnmorskans frågor lite småkaxigt (det lät så men jag tror inte att han menade det så.)
BM frågar: - Hur mår du då Jack?
Jack: - Bra, så klart.
Jack hittar en boll som han stajlar lite med medan vi pratar vidare.

- Vad tycker du är roligt att göra? frågar BM.
- Det här! säger Jack och kastar upp bollen och fångar den. Nästa kast går rakt mot BM, och hon fångar som tur var bollen innan den prickar snoken. Jack skrattar lite kraxigt och småskyldigt, hehe....

- Hur trivs du på dagis? Är det roligt?
- Ja det är roligt, så klart. (ler)

Han får testa synen, fyra bokstäver på hans skylt - O, T, V, H. Då får han välja om han kan säga bokstaven eller bara peka på den. Han kunde alla utom T. Men nu kan han den. ;)
Syntest-tavlan ser ut som hos optikern typ, fast bara med dessa fyra bokstäver i olika grader. Han sätter alla utan problem. Lite betänketid på vänster öga. Men det var tydligen normalt för åldern.

Vikt och längd. Han kraxar glatt - hehe, när han väger 21 kg och är 115 lång. BM visar vågen och längdmätaren som man ligger på som bebis och visar hans längd då han var nyfödd. Jack tar tag i trästickan och drar den men en j...a fart mot maxmåttet och den lossnar.... Oj då. Fö´låt. hehe.

Så var det sprutan. Han var nästan lite stolt inför att ta sprutan! Jag hade pratat med honom innan och talat om för honom att det är 5-årssprutan, sista sprutan man får som småbarn på BVC - sen är det minsann skolan som gäller.
Gick hur bra som helst, han valde sen en tatuering som vi placerade på motsatt arm. Inte sprutarmen för bövelen! där sitter ju sticket och plåstret!!!

I bilen på väg ut från parkeringen sen säger min lilla kloka Jack: - Mamma, nu är jag redo för skolan! och nickar övertygande.

Mmm. I hans fall kan jag nog tycka att det är skönt med förskoleklassen som ska passeras först.

Tack o hej kära BVC. För 7 år sedan var BVC-besöken en mycket stor del i vårt liv. Det var utan tvekan den viktigaste tiden man hade att passa i bebisbubblan. Varje besök var så stort, viktigt. Man kände sig omhändertagen och speciell, just mina barn var och är ju det viktigaste som hänt mig. Jag känner tacksamhet till att vi i Sverige har ett sånt väl fungerande system när det gäller barn och föräldraledighet och eftervården för både mammor och barn är mycket bra och har fungerat utmärkt för oss.

Tack Lisbeth och Catrin. Nu går vi vidare. Till skolsyster nästa gång.

Byggare Jack

I lördags började Henke med isolering av vårt förråd. Lilleman var också med. Byggarbyxan och hörselskydd på!

Han hade full koll på stegen och lördagsgodiset.

Nova o lillkussen

Några sommarbilder från mobilen...

 

Vi rivstartade (den gemensamma) semestern med en vecka i Frankrike. Vi hade hyrt ett privatägt hus med egen pool i en bergsby, Bonnieux, 7 mil norr om Marseille.

Provence... aahhhh! Det var verkligen som att komma till paradiset. Vilket fantastiskt fint hus! Och den sanslösa utsikten från terassen över Luberondalen tryckte undan de sista stressresterna. En vecka i stålande sol, 33-gradig värme och frisk och ren luft med inga måsten var precis vad vi behövde. Vi gjorde utflykter på förmiddagarna och landade sedan hemma med poolbad på eftermiddagarna och grillning på kvällarna. Jacks kommentar om huset; "Det här är bättre än vårat gamla hus OCH vårat nya". Skulle tro det va. När jag näst sista dan sa till honom att vi skulle börja packa för att åka hem igen var hans kommentar: "Det tycker jag är dåligt".  Klicka här för länk till huset

Vi var till Gränna några dagar hos Sussi, Mange, kosin-Ida och lilla Robin. Där hann jag och H med att gå ut och få lite egentid, vi var på allsången i Gränna hamn. Eldkvarn, Patrik Isaksson, Gunhild Karling m.fl. (På bilden Plura och Karla.)

Vidare till Harges Camping vid norra vättern, en mil utanför Askersund, där vi mötte upp familjen Sedholm för några dagars bo-i-campingstuga. Det var där det lossnade ordentligt för Nova när det gäller simningen. Jätteduktig! De hade en stor tempererad pool med vattenruschbana. Vädret var väl sisådär men vi klarade oss från regn i alla fall. Ungarna bryr sig inte så mycket om det är sol, moln eller mulet, de badar ändå. Är det sommar så är det. (På bilden kvällsbad i vättern, Nova och Alice.)

Jack goes Rocky

Jack midsommarafton.

Skolavslutning