Imorse kl. 05.30 vaknar jag av att Jack ropar från sitt rum; "Go´morron! ... Go´morron!!"
Jag glider ur sängen och hasar mig in till honom i sömndimma...
Han står upp (!*) i sin säng och säger glatt; "Mamma! Ja sovit gott!"
Lilla älsklingen, så gosig.
Jag kryper ner med honom och vi ligger och myser en stund innan han säger att det är dags att "kliva upp! välling nu". Så strax efter klockan 06 var både han och jag påklädda och färdiga för dagen. ;-)
(!*) något som hänger kvar från spjälsängstiden, han kliver inte ur sängen själv trots att han nu har en vanlig låg säng som han lätt skulle kunna hoppa i och ur hur han ville.
4 kommentarer:
Underbara unge!!!
Mormor: mmmmmmm... så mycket kärlek man kan känna för de här små personerna. Gränslöst.
Undra hur lång tid de tar innan han kommer på att han kan klättra ut och in i sängen :)
hampa; tänkte samma sak när jag skrev det. Inte så länge va? ;-)
Skicka en kommentar