Vanans makt

Den här veckan har det varit ombytta roller, Henke har lämnat barnen och jag hämtat. Det är både för- och nackdelar med ett sånt byte. För mig åtminstone, barnen verkar inte bry sig vem som lämnar/hämtar bara vi har våra rutiner så funkar det. Och det här med rutiner är ju viktigt, speciellt för Nova.
När jag kommer innanför grinden och de får syn på mig, oftast ungefär samtidigt eftersom det alltid är någon äldre unge på dagis som har järnkoll och skriker; NOVA nu kommer din mamma!!! Och det ordet triggar ju båda två. Glada ansikten och sen...kapplöpning! Vem hinner först? Tyvärr är det ju så att Jack har inte en chans mot henne i löpning (än) så hon springer och hoppar upp i famnen på mig och kramar. Då har Jack 5 meter kvar och ser att han är tvåa igen... då bryter han ihop! Kastar sig helt förtvivlad ner på marken och skriker; nääääää! maaaaaammmaaaa! och gråter och hulkar tills jag kommit fram till honom och lyfter upp och kramar o pussar. Då slutar krokodiltårarna falla och man får ett sånt härligt smajl; -min mamma! Pekar på vagnen och vill ner.
Så kommer vi till det här med rutiner/vanor. Sätter ner honom och han springer till vagnen och placerar sig längst fram (Novas plats) för han vet att Nova oftast går bredvid när vi går hem från dagis. -Baan! Då ska man ha laddat med banan.
Och mandarin eller tuggummi till Nova. Alltid. OM man mot förmodan glömt det så får man stå ut med ett jäkla liv hela vägen hem. Den här veckan har jag varit en bra mamma, har haft frukt med mig vid hämtningen varje dag och hållt mig lugn under "efter-dagis-brytet".

Nu är vi snart ledig 3 dagar, midsommarfirande i morgon med fullt hus, och sen två sköna dagar till innan vi kan bocka av ännu en vecka i nedräkningen. Tre veckor kvar till semester...