Om 18 år...kanske!

Det var en liten tjej som motvilligt satte sig vid middagsbordet idag, trött och sur. Men mest hungrig. Fast det skulle hon ju aldrig erkänna, att äter man mat blir man pigg och glad igen. Men hon sätter sig i alla fall och börjar käka.

Efter en stunds funderande och med mun full av mat... fortsätter hon att fråga om varför vissa bor i egna hus och andra bor tillsammans... (mycket tankar kring det nu, varför bor bara vi i vårt hus, hur många bor det i höghus, osv...)
- Men, man kan väl inte bo alldeles ensam väl?
-Jo det kan man, när man är vuxen, men inte när man är liten.
Fundera, fundera.
-Jag vill vara stor och bo ensam då...
-Jaha...? (var vi så tråkigt middagssällskap eller?)

Om 18 år kanske. Då kan vi ta upp det igen.