19 november 2007

På måndag måste ni vara här kl 09.00!


Det var fotografering idag på dagis och då sa fröken i fredags att det är extra viktigt att ni är här kl 09.00 på måndag för att allt skall löpa smidigt med fotograferingen. Just när man vet att man måste vara där vid 09.00 då tenderar allt att rasa samman.
08.40 står vi i hallen klara med overaller, vantar, skor och mössa på båda barnen. Det är då showen sätter igång. Man känner en stilla odör glida in i näsan. Det luktar bajs helt enkelt. In med med lilla bajsmaskinen Jack på toan av med hela kitet. Skor, overall, vantar, byxor, långkalsonger, blöja.

Det hela tog väl 3 minuter. So far, so good.

Då kommer Nova in i badrummet och säger: Pappa, jag måste kissa!
Som om inte det var det sista jag frågade innan hon satte på sig alla kläder...men men, det är sånt som händer. Så av med overall och hela baletten. I detta tumult med 10000 klädesplagg utspridda i hela badrummet och Jack liggandes kvar på skötbordet så backar Nova in i pottan som dessvärre inte är tömd efter senaste kissningen. Halva innehållet far ut på badrumsgolvet och hälften av det rätt på Novas overall. Det är vid det tillfället min hjärna börjar nå en temperatur på ca 100 grader. Jag är fullt påklädd med vinterjacka och allt. Men jag stålsätter mig.
Men hade jag fått uttrycka det jag kände just då i denna stress så hade jag väl sett ut ungefär som på bilden. Först vrålandes, sen gormandes och till sist kanske rent ut av gråtandes ungefär som matadoren i tjuren Ferdinand.
Men det ordnar upp sig till slut efter lite torkning och klädbyten och vi är väl framme på dagis 08.59. Puuuuuh.
Det är ju dessutom syskonfotografering som skall vara så Jack skall vara med på bilden han med. Därför lite extra stress denna morgon. Så vid ca 10.30 då det är vår tur. Nä, då vill inte Jack vara med. Men med dagens tidigare upplevelser så orkade man inte ens bry sig så det blev bara Nova som fastnade på bild.
Det lustiga är att alla andra dagar när man inte behöver vara där prick 09.00 då är man där 08.50 istället.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är ju tur för barnen att de har världens snällaste pappa