Dagis o jobb

Nova verkar trivas bra på sitt nya dagis. Hon har varit där i 2 veckor nu och det är stor skillnad från första dagarna när hon bara stod tätt intill mamma och inte ville att jag skulle gå därifrån.

Första veckan sa hon till mig på mornarna innan vi gick: "Men jag känner inte dom. Du måste stanna till jag känner dom!"
Lilla sötisen, klart jag inte bara går därifrån innan hon känner sig hemmastadd!
Fröknarna är jättegoa och det tog inte så lång tid innan hon tyckte dom var helt okej!
Men det är ju tur att hon har sina kompisar Ida (från gamla dagiset) och Nora, som också börjat samtidigt med henne. Det har ju helt klart gjort att inskolningen gick lite lättare tror jag.

Nu när pappa lämnar och hämtar verkar det gå ännu lite enklare. Hon satt verkligen ihop med mig på slutet av sommaren, det var inte många steg jag fick ta utan att hon sprang efter och ropade mamma. Hon var min ständiga skugga och båda barnen var som små magneter på mig. ;-) Det blir ganska slitigt och jobbigt till slut. Bara en så enkel och självklar sak som att gå på toaletten i lugn o ro fanns inte på kartan.

Nu när jag börjat jobba (det är föresten jättekul!) har hon släppt taget och det går lika bra med pappa. Jätteskönt för oss båda, eller för oss alla fyra ska jag väl säga. Det gör att allt blir så mycket enklare och en mycket trevligare stämning hemma. Inte alls samma gnäll och tjat längre.

Livet är inte så lätt alla gånger men nu känns det väldigt bra.