Nattvandring

Det är inte utan förvåning jag vaknar för andra (!) natten i rad av att det trampar runt en liten människa i vårt sovrum och halv-viskar;
"mamma - vi ska kliva upp nu, jag vill se på tv"...
Jag - yrvaken, kollar på klockradion, ser att den lyser med ilskna röda siffror 04.20!
"Nej Jack, kom och lägg dig, det är natt fortfarande, vi måste sova lite till"... Han kryper upp till mig och gosar ner sig och pillar med mitt hår, drar mig i näsan, klappar mig på kinderna, viskar nån barnramsa (?), snurrar runt, lägger sig PÅ mig och efter en stund kommer på att "jag vill ha välling!". Okej... vi har ju välsignats med två barn som sover hela nätter sedan de var runt året (nåja, Jack åtminstone), man är inte riktigt van med vällingrace mitt i natten och det känns otroligt tungt att kliva upp och fixa med sånt nu!

I går natt lyckades han somna om efter en timme - utan välling. I natt gick han i stället upp och satte sig i soffan efter att jag måste ha slumrat in igen. Jag vaknade till av ett krafsande ljud i vardagsrummet, kliver upp och ser att han sitter i soffan med lampan tänd framför en svart tv-skärm och väntar tålmodigt på bolibompamorgon och välling. Lilla sötisen!
Jag gjorde en flaska till honom och släckte lampan och plockade med honom in i sängen igen. Och efter ca 45 min somnade han om... (har lite svårt att uppskatta tiden eftersom jag låg i dvala).

Hoppas nu inte att detta är nån ny trend! Vi ska ha barnvakt nästa helg - inte hemma hos oss - kan bli otroligt förvirrande för honom om han vaknar mitt i natten borta, utan mamma o pappa, kan jag tänka... Men det ordnar nog upp sig till dess*. Fortsättning följer...

(*säger jag lugnande till Sussi & Anne!) ;-)