Det är något jag säger till honom ganska ofta eftersom han helt enkelt väljer att stänga av. Han lever i sin egen värld. Lyssnar inte. Det är i alla fall vad jag tror... eller så hör han ju säkert nåt gnat och monotont ylande i bakgrunden som han helt enkelt väljer att sila bort bara. (Det tjatiga mammaljudet...)
Jag känner mig som en jäkla tjatmoster. Och har så förbannat lite tålamod. Men det ÄR jobbigt att umgås med någon som ignorerar allt man säger. Väldigt energikrävande.
När jag sen stänger av surret omkring mig och lyssnar på radion eller tv:n tex så hör jag till slut med hög tydlig irriterad röst intill mig: HAR DU INGA ÖRON ELLER MAMMA??
Då måste man ju bara le.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar