Äntligen friska!

Nattning. Ligger bredvid Nova i mörkret och hon snurrar runt runt och kommer inte till ro.
Säger till henne för typ femte gången att hon måste ligga still.
Hon gräver sig in med fötterna och slingrar in sina spiror mellan mina ben som hon alltid gör... och blir lugn. Stilla. Äntligen - djupa andetag. Så hör jag en sömnig viskning från henne; "Wow, hur varma ben har du egentligen mamma?"
Sötisen. ;-)

Inte fullt lika gullig var hon igår när jag lämnade på dagis för första gången på en vecka (sjukstugan är stängd nu).
Vi kommer in när de sitter och käkar frulle och Nova är lite småblyg och säger till fröken som hälsar henne välkommen tillbaka - "ja, jag har varit sjuk länge nu".
En av hennes små tjejkompisar får syn på Nova, hoppar ner från sin stol, rusar fram till henne och ger henne en stor varm kram och utbrister; "åh, Nova jag har saknat dig jättemycket!" Så himla söt unge alltså, men vad gör min dotter... hon vänder ryggen mot henne och klänger sig fast vid mig och tittar ner i golvet lite surt. Jag öppnar istället stora famnen till den glada lilla tjejen och säger att vi också har saknat henne! (med en liten tår i ögat för att hon är så otroligt gullig). Sen tar det bara en minut så står småtjejerna i fönstret och vinkar, skrattar och kastar slängpussar till mig när jag går.

Jack däremot, surade denna morgon för att han inte fick "följa me´mamma till jobbe" (precis som han brukar det??) och ville inte vinka. Men jag fick ju en bonuspuss från den glada lilla tjejen i stället.